april 25, 2012

What doesn´t kill you makes you stronger...

Fast idag har det känts som what doesn´t kill you makes you weaker. Dagen började fint med 30 minuters gång/löpning följt av 30 minuters styrketräning. Klockan 11 hade jag fått tid hos min kiropraktor. Micke har tjatat att jag ska ta tag i mina ryggsmärtor och söka behandling. (För ca 3 veckor sen var jag med om en skivstångs incident på gymmet och skadade ländryggen).
Kiropraktorn visade på en fejkad ryggrad hur det förmodligen hade gått till. Det såg inge vidare ut. Tydligen hade två ryggkotsben (de där man känner om man sätter fingrarna på ryggraden) krockat á ben mot ben = jävligt dåligt. Sen sa han något om en möjlig spricka. Han började även behandla min stackars axel och kom med fraser som "du har 3 muskler är som är i panik!". Jag känner att jag går sönder bit för bit.
Vidare till saken. På eget bevåg ringer jag till vårdcentralen för att få en remiss till röntgen. En spricka i ryggraden känns ju en aning oroväckande.
Fick tid på en gång till doktor Karl som kände och petade på ländryggen.
Sen skickar han mig på akut röntgen för att se om något var brutet. BRUTET!
Gick över parkeringen till sjukhuset och funderade om jag verkligen borde promenera här med bruten rygg?
In på röntgen, väntrum nummer 3 för dagen, upp på britsen, röntgades från alla vinklar, ut till väntrummet, eskorterad till akutens väntrum och sen var det bara vänta på svaret.
Pratar snabbt med en läkare och blir eskorterad ut till väntrum nummer 5 där det fanns automatkaffe.
Till slut kommer en rysk läkare ut och förklarar med stark härlig rysk brytning att ingenting är trasigt i ryggen. Jag har ingen skada enligt henne.
Pustar ut att ingenting var brutet eller hade spruckit men smärtan är ett faktum.
Vad nästa steg vet jag ej. Tackade nej till smärtlindring. Kanske hade varit bra att ha ändå...




Mary

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar