Härliga barn...

Oftast är barn härliga. Ibland mindre härliga.
Jag ska dela med mig om en mindre härlig stund som inträffade idag.
Deveron ville gå på toaletten helt själv. Han är ju stor nu så som den goda mor jag är lät jag honom gå själv. Tänkte att barn som får klara av saker själva växer och får större självförtroende.
Sen ropar han att han måste bajsa. Jag säger åt honom att göra det, att det bara är sitta kvar på toaletten.
minuterna går och jag frågar lite då och då hur det går där inne.
BRAAAA, ropar han.
Efter ytterligare några minuter skriker han: FÄÄRDIG!.
Jag öppnar dörren.
Ser att han har smetat bajs på väggen....
10 djupa andetag följt av en mild uppläxning att man inte får smeta bajs på väggen. Det är äckligt.
Städar väggen.
Ber honom tvätta händerna.
Det vill han göra själv.
Ger honom chansen att göra det själv med stängd dörr.
Kunde ju redan där misstänka att det var något lurt på gång.
Går in efter 2 minuter.
Och där står han, med tvål över hela golvet som han gnider fötterna i. Tvål över pallen och tvål över hans toalettring. Handfatet fyllt till kanten med tvålvatten. Tvålflaskan är nästan tom.
10 djupa andetag. En mild uppläxning om att man inte får pumpa tvålflaskan tom på golvet.
Städar igen.

Barn är härliga.... nästan jämt.