Hej väggen, trevligt återseende.

Jo, för de här senaste dagarna känns det som jag är på väg att gå in i väggen.
För lite sömn, för mycket vredesutbrott, för mycket trots.
Jag är ju småbarnsförälder. En småbarnsförälder som dessutom var gräsänka i helgen.
Min son har beslutat sig för att göra allt tvärt emot det jag säger, och gärna med ett hysteriskt okontrollerat skrikande som följd.
Jag klättrar på väggarna i frustration. Har ingen lust att vara mamma idag. Alls.
Det är tur att han, min son, kan vara söt också. När han tar mitt huvud i sina händer och säger att han älskar mig. Tyvärr har det inte hänt på hela helgen.

Ikväll kom Micke hem igen. Med sig hade han en älggryta som vi åt till middag.
Efteråt kröp jag upp i soffan med ett glas portvin och drog filten över huvudet. Så psykiskt utmattad att gråten ligger som en hård klump i halsen.
Micke ligger i sängen med Dev och leker med bilar.
Jag kommer att sitta kvar här i soffan, och njuta av min familj på lite avstånd....

Mary

Ford Focus.

Som sagt, vi har ju skaffat en ny bil. Och jag tänkte passa på att tipsa er som ska köpa ny bil om Ford i Norrtälje. Turen och lyckan började med att Micke fick sin bil värderad till ett högre pris än han köpte den för. Sen blev vi lovade begagnade dubbdäck och att de skulle åtgärda ett stenskott på vindrutan, utan extra kostnad.
Dubbdäcken visade sig vara helt slut så vi fick sprillans nya. När dom skulle fixa stenskottet sprack rutan, så vi fick en helt ny vindruta. Allt utan någon extra kostnad.
Yes alltså.

Jo, just det. Sa jag att vi fick 1 års garanti på bilen? För det fick vi också. 1 ÅRS GARANTI! På en begagnad bil. Så om ni ska skaffa ny bil, åk till Ford i Norrtälje.
Ford FTW!

Mary

Igår va det galej.

Lite spontant blev det utekväll igår. En vän till mig skulle delta i en musiktävling och vi var självklart där och stöttade. Så här såg jag ut....

Jag är fortfarande ruskigt nöjd med min stora fjärilsring.

Vi började kvällen hos min vackra vän Hanna... Älskar henne, även om hon skickar skämsvideos till Micke när jag står och tokdansar till nån 90-tals techno lagom berusad.... Tack för den....

Burlin och Scumboy in action.

Jag vaknade efter 5 timmars sömn med en huvudvärk som inte var av denna värld. Sen var det bara att packa ihop och bege sig till loppisen vi hade idag med start kl 10, ping!

Så nu efter en dag med 6 koppar kaffe, en pizza, en tallrik pommes, en avokado och några liter vatten är jag nästan människa igen.

Mary

Pling! Nu har jag det.

Jag gillar ju mönster och helst "etniska" mönster. Fast jag gillar inte ordet etnisk i den bemärkelsen att det alltid kopplas till södra halvklotet. Men i brist på ett bättre samlingsnamn så.... Till saken. Jag vill ju ha en till tatuering och fantiserar om en större den här gången. Kanske något som går över överarmen och sprängs ut på axeln. Igår satt jag och spånade med Micke efter att ha tittat på ett avsnitt av NY ink. Jag har en idé i huvudet om vad jag vill ha, nu gäller det bara att hitta någon som kan få ihop det åt mig. Jag försöker övertala Micke att han ska rita den. Vi får väl se om jag lyckas. Här är i alla fall en del inspirationsbilder jag samlat hittills.

Synd att den här snubben redan har den här tattoon. Jag gillar den.

Where´s the cake at?

Hittade en gammal bild på mig i datorn. Det var under den där jobbiga tiden.
På bilden vägde jag 44 kg.
Jag sitter och stirrar, blir en aning äcklad och går och skär upp en stor bit kladdkaka.
Ibland kan det vara bra att påminna sig själv.

Morgon möten

Varje morgon kl 8:15 går jag ner till bilen med Dev för att köra honom till dagis. Under den halvtimmen, tills jag är tillbaka hemma igen, ser jag dessa personer. Dessa personer som är på väg någonstans samtidigt som mig.
Grannen i kostym som går till sin bil mitt emot min. Vi brukar hejja på varandra, sådär igenkännande även om vi aldrig skulle utbyta några ord.
Tjejerna som sitter i busskuren nere vid förskolan. Alltid för lite kläder på sig. På väg till skolan.
På vägen hem ser jag goth-tjejen med den långa svarta skinnkappan. Hon går alltid med bestämda steg.
Mamman som alltid går med sin son i handen. Det ser ut som om hon drar honom framåt. Han går alltid med nedsänkt huvud bakom henne. Jag tycker synd om killen.
De tre tjejkompisarna på väg till gymnasiet. En av dom är väldigt väldigt kort, som ett barn nästan. En annan som alltid har så söta mössor. Hela hon är lika söt som en docka.
Tjejen som inte har något hår. Som förmodligen har den där sjukdomen som gör att håret faller av. Hon bär det med stolthet, verkar inte bry sig. Även hon på väg till skolan.
Jag åker förbi korsningen där det byggs nya lyx lägenheter. Byggarbetarna är i full gång med sitt. Jag undrar hur länge dom varit på plats redan. Det ser kallt ut.
Hemma på parkeringen, en annan granne på väg ut. Väldigt översminkad. Ser ut som hon har lagt en evighet på frisyren, varenda hårstrå är fixerat med hårspray.

Dessa människor delar jag färdväg med varje morgon. Fast det är egentligen bara killen med sänkt huvud som jag tänker på ofta...

Tenta plugg

Nu är det en vecka kvar till tentamen i socialrätt II. LVM, LVU, OSL, LSS och SFB har blivit naturliga förkortningar i mitt liv. Trots det känner jag en enorm olust att ta upp mina 2 kilos böcker och läsa paragrafer. Jag vill helst sova.
Alla dessa tentor vi har haft står mig upp i halsen. Det ska bli en befrielse att få skriva en uppsats på nästa kurs. Just det, nästa kurs. Måste beställa böcker och kolla upp schemat. Jag vill helst sova.

I söndags köpte vi ny bil förresten. Eller vi bytte in vår gamla mot en ny. Eller rättare sagt Micke bytte sin Nissan Xterra aka. monster trucken mot en Ford Focus. En kombi. Så egentligen är det väl hans nya bil, som vi båda kommer att nyttja.
Vi känner oss näst intill hel-vuxna vid det här laget. Badrumsrenovering, ny familjebil och gemensam hemförsäkring. Fett.
Nu ska vi bara köpa större lägenhet, jag ska bli färdig utbildad och börja pensionsspara, sen är vi nog all the way grown ups.

Man blir ju förbannad!

Igår var vi med om någonting helt sjukt. Även om sådant förekommer dagligen så är det sällan man ser det.
Jag tar det från början. Jag, Micke och Dev går ner på stan. Vi kommer ner på huvudgatan och närmar oss Intersport. Utanför Intersport står det ett rea-bort med skor på. En man och hans två barn, ca 9 och 13 år gamla, står och tittar på skorna. Sen TAR pappan ett par skor, trycker dom mot kroppen och säger åt barnen att gå. Ett par steg längre bort ger han skorna till sonen som stoppar dom under jackan. Flickan, som var yngre, vänder sig om och tittar nervöst på oss. Man kunde se att hon inte alls gillade vad pappan gjorde. Jag och Micke går bakom helt chockade. En bit längre ner på gatan kom vi till sans och jag sprang tillbaka till Intersport och hämtade chefen som gick och konfronterade tjuven. Då hade han hunnit stoppa ner skorna i flickans ryggsäck.

Först gick tankarna hur vi skulle göra eftersom barnen var med. Sen tänkte vi att det är ju bättre att barnen ser att det INTE är okej att stjäla, att folk faktiskt kan se, än att det är okej att sno saker.

Tycker så synd om barnen. Om pappan stjäl tillsammans med dom, vad mer händer i familjen? Efter mina fältstudier på socialtjänsten snurrar ju tankarna hej vilt. Om jag hade vetat vem mannen var hade jag kunnat ringa in en orosanmälan på barnen, men nu sitter jag här, helt handfallen.
Det här får man ont i magen av. Och så blir man förbannad! Att inte den här pappan fattar vad han gör mot sina barn, för det är ju barnen det drabbar. Har huvudet full av svordomar, men de tänker jag inte skriva ut. Men ja, förbannad är jag.

Dagens skratt

Dans kan te sig i så många skruvade former. Det här klippet är det sjukaste jag sett på länge. Och jag skrattade så jag grät. Helt fantastiskt. Jag hade gärna velat fråga koreografen hur han tänkte här. Skulle kunna vara en tolkning av gökboet.




Så jag lämnar er med ett gott skratt så här på fredagseftermiddagen.
Nu ska jag hämta min son från dagis. Sen ska han få hyra film som han gör på fredagar och sen ska vi till Hanna för köksmålning, middag och fin-vin.

Dator vs. kaffe 1-0

Igår råkade jag spilla ner kaffe i datorn.
Först fungerade den lika bra ändå.
Sen slutade musplattan fungera.
Halva tangentbordet dog.
Datorn skrev en miljon F i word på eget bevåg.
Stänger av datorn.
Några timmar senare fungerar allt förutom F och Caps Lock.

Idag är datorn up and running med en väldigt stark doft av svart kaffe.

Dator 1. Kaffe 0.

Dagens bästa.

Idag var det dags att åka till Gävle igen. Förmiddagen bestod sv föreläsning om socialförsäkringsrätt och på eftermiddagen hade vi ett seminarium om LVU, lagen om vård av unga. Jag gick upp kl sex och var hemma kl sex igen.


Åt en väldigt menlös frukost och glömde ta med mig mellis.


Jag har nu organiserat alla hitta-snabbt-flikar i lagboken rasta style.


Vi har fått leasa en av pappas Nespresso maskiner fram till maj. Den kommer från deras sommarstuga och det vore ju trist om den stod där alldeles ensam över vintern så vi adopterade den snabbt. Så när man kommer till oss blir man bjuden på finkaffe. Ett bra skäl att åka till Norrtälje med andra ord.


Dagens favorit är min gigantiska butterfly gyptian ring från Etsy. Den skaver lite på de andra fingrarna men man vänjer sig efter ett tag. Snyggheten vinner över skavsåren.

Efter att ha städat hela kvällen är vi nu inflyttade i vårt egen hem igen. Otroligt skönt. och badrummet är så fint så. Lägger upp bild inom kort.

Nu ska jag krypa ner i rena lakan efter en omänskligt varm dush, insmord i coco butter och ladda inför morgondagens plugg.

Mary

Walk down the memory lane

Jag satt och bläddrade igenom lite bilder i datorn här hemma och hittade gamla bilder på Dev. Visst, jag är hans mamma, men her-re-gud vilken söt son jag har.

Ångerrätt?

Egentligen hade jag nog velat ha en tatuering lika den på bilden. Men på mig hade det nog mest sett töntigt ut. Det krävs nog att man är Badu för det. (Även om hennes bara är ditmålad).

Istället blev det mitt lilla egna mantra direkt inhämtad från Kid Kreole.
Och det duger det med, även om jag gärna hade gjort den annorlunda idag.
Jag är himla sugen på en till, en större... och kanske till och med i färg.
Men vad?

Att närma sig 30

Att jag och mina vänner närmar oss 30 eller redan har passerat det märks väldigt tydligt när vi ses på fester. Igår var vi hos fina Sofia, a.k.a. Tanten som skriver på bloggen We love sthlm, och firade hennes 28 års dag. Vi konstaterade efter ett par timmar där att festerna nu ter sig lite annorlunda än för några år sedan. Nu är vi väldigt nyfikna på vad för slags porslin som gömmer sig i skåpen. Vi vrider och vänder på uppläggningsfat och frågar ut ägaren vart de är införskaffade någonstans. Det bjuds även på kanapeér som vi genast vill veta recepten på och diskuterar hur man på bästa sätt får bort en rödvinsfläck från det ljusa köksbordet. Är det vinäger eller bikarbonat som fungerar bäst?
Samtalsämnena pendlar snabbt mellan ogillandet av varm frukt till någons väntan på ett tåg i den iranska öknen till varför det inte görs bra romantiska komedier längre till varför det kallas vaniljvisp fast det aldrig går att vispa riktigt ordentligt.
Vi börjar alla bli vuxna i den bemärkelsen att fest inte längre innebär karate-fylla. Och skönt är väl det.

Sagt av mamma.

Vi äter middag hos mor och far. Fin fin köttgryta och rödvin till det. Efter andra påfyllningen i glaset var min mor där med flaskan igen för att fylla glaset.

Jag: -Nej tack, jag blir ju berusad då.
Mamma: -Shhhh, det går över.

Har jag nämnt att mamma är finsk?


Mary

Sagt av Dev

Dev ville inte pussa Micke hejdå här om dagen eftersom hans skägg stack honom.
Sen vänder sig Dev till mig och ger mig en puss på kinden. Han börjar klappa mig på kinden och överläppen, stannar upp och utbrister:
-Mamma, du har OCKSÅ mustasch!

Tack.
Barn är brutalt och härligt ärliga. Även om mina (extremt små, och kvinnliga) fjun knappast räknas som mustasch.


Mary

Renoveringen

Vi besökte lägenheten idag för att röja undan en del skräp. Inflyttningen som blev flyttad till måndag blev nu flyttad till onsdag. Först då kunde röris komma. Jag vill hem nu!!!

Kaklet är nästan färdigt och vi är väldigt nöjda. Inte vårt drömbadrum direkt men tillräckligt fancy för en framtida försäljning.

Just nu ser det ut så här i hela lägenheten. Plus en skön beläggning av diverse fogdamm över alla golv.

Mary

Stundande helg.

Så var det fredag igen och vi har hamnat i mitten av oktober. Mer korrekt den 14 oktober och idag är det 1 år sedan min kära Oma gick bort. Ett år har gått och det känns fortfarande overkligt.
Jag saknar henne.

I övrigt ska jag spendera dagen med att läsa olika JO-beslut och domar innan jag åker och uppvaktar Hanna med en fika. Kvällen lär innehålla utvalt fredagsmys av Dev, vilket säkert inkluderar en hyrfilm och pringles chips.
Fredagsmyset för min och Mikes del blir nog mer rödvin och kung-fu film. Vi fortsätter med vår kung-fu-tema-höst och jag fullkomligt älskar det.

Badrumsrenoveringen blev förlängd till på måndag så vi får tappert vänta över helgen med att flytta tillbaka. Suck... men åh vad fint det blir.
Men just det, plugga var det.
Fin fredag och helg på er!

Acne capsule collection.

Jag har aldrig varit ett jätte fan av Acnes kläder. Inte heller nu när jag är ihop med en som jobbar där. Mest för att de är i en för hög prisklass för mig. Men visst gör dom en del plagg jag skulle kunna tänka mig att bära upp. Den här kollektionen ihop med Daniel Silver föll mig på läppen däremot. Jag gillar de lekfulla mönstren mer än det minimalistiska.

Wu-Tang och top. (2 i) 4

Oj oj. 90-talet.... och Wu-Tang. Den här har jag älskat från dag 1 och videon också. Inga rumpskakande lättklädda brudar iförda hotpants eller snabba töntiga bilar. Bara Wu-Tang.




Och klart jag inte kan nämna Wu-Tang utan min Method Man och hans bästa låt från hans bästa solo skiva Tical. Hårt, brutalt och bara fantastiskt.

Att vara stark.

I veckan läste jag några ord som etsade sig fast i mitt huvud.
"You never know how strong you are until being strong is the only choice you have".
Och visst är det så. Jag har tidigare skrivit lite om hur jag blev ensamstående mamma från det att jag födde min son. Jag stod då ofrivilligt ensam med en nyfödd och såg min värld rasa samman omkring mig. Den där känslan av att ha blivit blåst och lurad åt sakta upp mig inifrån och lämnade ett tomt skal. Det gjorde så ont att jag trodde att jag skulle dö. Bröstet krampade och lungorna låste sig. Trots oändligt många timmar av gråt och ångest lyckades jag ändå vara mamma. Jag var inte den mamma jag är kapabel till att vara idag, men jag fick det att fungera. Med både stöd från familj och professionell hjälp gick det. Och jag var tvungen att få det att fungera, det var ju inte bara mig själv jag skulle ta hand om längre. Min son fanns ju, och det var för hans skulle jag gick upp på mornarna. Jag levde för honom, satte mig själv långt ner på prioriteringslistan, utförde allt som en robot.
Det var då kommentarerna kom från olika håll "Jag förstår inte hur du kan vara så stark", "jag hade aldrig klarat av det där".
Fast det är det man gör. Vad har man för val? Antingen är man stark och tar sig igenom det eller å lägger man sig ner och dör. Att dö var aldrig något val jag övervägde.

Först nu i efterhand har jag insett hur stark det har gjort mig. Även om jag tror att Deverons första år säkert har påverkat honom som person på ett mindre positivt sätt. Han fick ingen vidare start med en mamma som enbart försökte överleva dagen.

Du vet inte hur stark du är förrän det är det enda du kan vara. Att vara stark betyder inte att du tar dig igenom tuffa tider utan att röra en enda min. Att vara stark är att ta sig igenom det jobbiga och växa med det.

Plastic.

I samma paket som den svarta kjolen jag beställde från Odd Lovin kom en liten bonuspresent. En vacker armbandskedja i plast. Hon kom att tänka på mig stod det på lappen.






Det som var lite kusligt var att jag igår köpte ett halsband i plast fast enfärgat. Länkarna är exakt lika stora som på armbandet och det bruna är exakt i samma nyans.

Vilken fullträff.


Mary

Att kunna ändras.

I helgen var vi ute i skogen och plockade svamp. Sen satt vi större delen av kvällen och rensade svamp för att sedan förvälla och torka. Jag gillar det. Det där att sitta med sin sambo och rensa svamp. Det mesta av friluftslivet är nytt för mig. Jag har alltid gillat betong och asfalt och ratat skogen med äckliga insekter. Sen Dev föddes har jag vart ute på mer promenader än vad jag tidigare var, men även där, stadspromenader.
Sen träffade jag en man som älskar naturen. Norrlands skogar och alpinvärldar. Att jag för drygt ett år sedan spenderade tre dagar i just Norrlands-skogen där det varken fanns vatten eller elektricitet var en stor chock för många av mina vänner. Men han fanns ju där. Och då spelade resten inte så stor roll.

Jag kan inte påstå att jag börjar bli en naturälskare, och jag skulle aldrig gå ut i skogen själv. Men han får mig att öppna mig för nya saker, och jag börjar gilla det mer och mer.

Top listan. Nr. 3

Här kommer en tredje låt i min toplista. Jag har alltid varit ett stort fan av Nina Simone. Hon är ett musikaliskt geni och var enligt mig före sin tid i så många låtar.
Hon var så där skruvad i hennes texter och det liknade ingenting annat. Just den här låten har hon inte skrivit själv, utan Alline Bullock. Tina Turners syster. Men jag tycker att Simone gör den överlägset bäst.

Dagens Dev.

Dev kommer med en fjäder från en kudde till mig.

Dev: Här får du en fjäder. Den är från Oma.

Jag: Va? Vad menar du?

Dev: Ja, hon tappar den när hon är där uppe och är en ängel.


Kärlek.

Vem försöker jag lura?

Jag måste helt enkelt omfamna att jag och brunskalan hör ihop som ler och långhalm. Jag gör tappra försök på lite starkare färger ibland men trivs alltid bäst så här. Fast.. så dumt är det ju inte trots allt.


Mary

Kost-omläggning.

Jag är trött. Och jag har varit trött i över en månad nu. Jag sover som klubbad varje natt men jag verkar aldrig komma ikapp. Kvällarna är jag inte ens duglig till att prata med.
Så jag började fundera om det är så att jag har brist på någon viktig mineral eller vitamin. Det är ju lätt att kolla upp. Dock inkluderar det en tjock nål som ska borras in i armen på mig. Det är där det kör ihop sig. Jag mår illa av bara tanken på att ta blodprov. Jag är så känslig att jag får blodtrycksfall och är nära att tuppa av varje gång.
Så. Idag såg jag över hur min kost har sett ut den senaste tiden och insåg att den mest har bestått av ostar, rödvin, pasta, såser och bröd. Jag vet sen tidigare att min kropp brukar svara negativt på det här. Så nu gör jag ett försök att lägga om kosten för att energi boosta mig själv.
Det nya, eller nytt är det ju inte eftersom det är så här jag brukar äta i normalfallet, blir en våg av grönsaker, fisk, bönor, frukt, bär, kyckling och rotfrukter. På det ska jag detoxa kroppen med citronvatten och skippa vinet.
För att klargöra är detta ingen bantningskur på något sätt, utan ett försök att helt enkelt bli piggare utan att äta kosttillskott (och för att dra ut på att behöva gå till läkaren och tappa blod).