Långhelg.

Nu är det äntligen långhelg och jag har 3 av 4 fullspäckade dagar fram mig. 

Imorgon gör vi slag i saken och byter däck och städar bilen. Just nu ligger det ett fint litet lager med grus och sand på golvet och ett läskigt lager damm pryder instrumentbrädan. Kanske hinner vi med en sväng till Pingst kyrkans second hand också. Där fyndar man alltid något till nästan inga pengar alls. På kvällen åker jag och Hanna till vår vän Sofia i Solna för lite kvalitetshäng, middag och planering av vår sommarfilm. Mer om det i framtiden. Sen får vi se vad kvällen har att bjuda på i övrigt.

På söndag besöker vi Burlesk loppisen vid slussen och jag ska göra mitt bästa för att hålla i plånboken utan att gå bananer. Hanna berättade att de har haft tidigare år en 90-tals hörna. I say no more.
På kvällen spelar Staff Benda Bilili på kulturhuset som jag tyvärr inte ska/kan gå på, tänkte prioritera ekonomin till en biljett till Urkult i sommar istället. Men om ni gillar Kongolesisk röj-musik tycker jag absolut ni ska gå och se detta band. Jag har sett dokumentären med samma namn som bandet och fylldes av ett lyckorus.

Måndag och valborgsmässoafton firas i Hässelby med Mickes halva av familjen. Förra året blev det ingen brasa så vi tar revansch i år (mest för Devs skull då) med korv, sockervadd, karuseller och eld. Den lediga tid som blir över ska vi lägga på balkongen. Trägolvet ska oljas och pelargoner ska planteras. Vi ska även göra ett försök på att odla morötter i hink i år.

Trevlig helg!



Mary

Burleskloppis 3.0

På söndag ska jag och några vänner gå på Burleskloppis. Själv har jag aldrig varit där men har fått förklarat för mig att det är något man inte vill missa om man gillar vintage och retro. Eftersom jag själv har dålig pejl på det här bifogar jag en liten eventförklaring nedan som jag har lånat här.

"Äntligen är det dags för en tredje upplaga av Burleskloppisen!
Om du gillar vintage, retro och burlesk får du inte missa chansen att fynda kläder, skor, smycken, hattar, väskor och oändligt mycket annat direkt från deras ägare, som består av allt från retrofiler till burleskprinsessor. Om du själv har sprängfull garderob kan du hyra ett bord och låta dina ägodelar få nya kärleksfulla hem.
Burleskoppisen äger rum söndagen den 29 april i Café Lokalen i Blå Bodarna vid Slussen. Entréavgiften är 50 riksdaler och då ingår själva marknaden med massor av säljare, underhållning av ett urval svenska burleskartister". 


Dörrarna slår upp klockan 12 och stänger klockan 17. Så om ni inte har något för er på söndag tycker jag ni ska ta er till Blå Bodarna.

What doesn´t kill you makes you stronger...

Fast idag har det känts som what doesn´t kill you makes you weaker. Dagen började fint med 30 minuters gång/löpning följt av 30 minuters styrketräning. Klockan 11 hade jag fått tid hos min kiropraktor. Micke har tjatat att jag ska ta tag i mina ryggsmärtor och söka behandling. (För ca 3 veckor sen var jag med om en skivstångs incident på gymmet och skadade ländryggen).
Kiropraktorn visade på en fejkad ryggrad hur det förmodligen hade gått till. Det såg inge vidare ut. Tydligen hade två ryggkotsben (de där man känner om man sätter fingrarna på ryggraden) krockat á ben mot ben = jävligt dåligt. Sen sa han något om en möjlig spricka. Han började även behandla min stackars axel och kom med fraser som "du har 3 muskler är som är i panik!". Jag känner att jag går sönder bit för bit.
Vidare till saken. På eget bevåg ringer jag till vårdcentralen för att få en remiss till röntgen. En spricka i ryggraden känns ju en aning oroväckande.
Fick tid på en gång till doktor Karl som kände och petade på ländryggen.
Sen skickar han mig på akut röntgen för att se om något var brutet. BRUTET!
Gick över parkeringen till sjukhuset och funderade om jag verkligen borde promenera här med bruten rygg?
In på röntgen, väntrum nummer 3 för dagen, upp på britsen, röntgades från alla vinklar, ut till väntrummet, eskorterad till akutens väntrum och sen var det bara vänta på svaret.
Pratar snabbt med en läkare och blir eskorterad ut till väntrum nummer 5 där det fanns automatkaffe.
Till slut kommer en rysk läkare ut och förklarar med stark härlig rysk brytning att ingenting är trasigt i ryggen. Jag har ingen skada enligt henne.
Pustar ut att ingenting var brutet eller hade spruckit men smärtan är ett faktum.
Vad nästa steg vet jag ej. Tackade nej till smärtlindring. Kanske hade varit bra att ha ändå...




Mary

Härliga barn...

Oftast är barn härliga. Ibland mindre härliga.
Jag ska dela med mig om en mindre härlig stund som inträffade idag.
Deveron ville gå på toaletten helt själv. Han är ju stor nu så som den goda mor jag är lät jag honom gå själv. Tänkte att barn som får klara av saker själva växer och får större självförtroende.
Sen ropar han att han måste bajsa. Jag säger åt honom att göra det, att det bara är sitta kvar på toaletten.
minuterna går och jag frågar lite då och då hur det går där inne.
BRAAAA, ropar han.
Efter ytterligare några minuter skriker han: FÄÄRDIG!.
Jag öppnar dörren.
Ser att han har smetat bajs på väggen....
10 djupa andetag följt av en mild uppläxning att man inte får smeta bajs på väggen. Det är äckligt.
Städar väggen.
Ber honom tvätta händerna.
Det vill han göra själv.
Ger honom chansen att göra det själv med stängd dörr.
Kunde ju redan där misstänka att det var något lurt på gång.
Går in efter 2 minuter.
Och där står han, med tvål över hela golvet som han gnider fötterna i. Tvål över pallen och tvål över hans toalettring. Handfatet fyllt till kanten med tvålvatten. Tvålflaskan är nästan tom.
10 djupa andetag. En mild uppläxning om att man inte får pumpa tvålflaskan tom på golvet.
Städar igen.

Barn är härliga.... nästan jämt.

Ibland blir fel rätt

Där ett lack tog slut började det andra.




Mary

11 nya.

Karma taggade mig med 11 nya frågor. Here it goes:

1, Hur ofta /vecka tycker du att det är OK att ta ett glas vin?
Alltså, jag är av den skolan "allt med måtta". Så jag tycker det är okej att ta ett glas vin precis när man tycker. Så länge man själv vet sina gränser och inte går runt i en salongsberusad dimma till vardags tycker jag gott och väl man kan ta ett glas vin till middagen på en måndag, tisdag eller torsdag. Det är ju bara här uppe i norden vi ska vara så pryda och enbart dricka vin under helgerna. Äsch säger jag. Lär från Italien.

2, Avsluta meningen “Great minds don’t…”
...do shitty things?
 
3, Vilken var den senaste låten du lyssnade på?
Maja Gullstrand - La la la love
 
4, Kan du sätta fingret på skillnaden mellan second hand och vintage?
För mig har vintage alltid känts lite mer exclusivt på något vis. Lite mer speciella plagg. Välskräddade. Men även lite tidsenligt. En t-shirt från början av 70-talet känns vintage medan en t-shirt från 90-talet känns second hand. I mitt huvud går det någon slags vintage gräns vid 1979.
 
5, Varför läser du min blogg?
För att du är en av mina bästa vänner. Och förbannat häftig. En superkvinna som inspirerar mig till mycket. 
 
6, Pest eller kolera: hårfäste som går ihop med ögonbrynen eller krans-flint med långt hår?
Jag tror inte jag skulle klä i flint så jag väljer hårfäste so går ihop med ögonbryn. Såvida man inte får använda tupé om man väljer flinten, i sånna fall väljer jag den. 

7, Nämn en egenskap eller vana du ärvt av dina föräldrar?
Jag har ärvt min mammas tålamod och empati. Hennes förvirring också dessvärre. Jag och min pappa är väldigt olika. Kan inte riktigt komma på någon egenskap jag ärvt från honom.
 
8, Har du delat ett “brythjärta” (halsband med två hjärthalvor) med någon och i så fall vem?
Ååååh jaaaa, det har jag. En med min bästis från låg och mellanstadiet. Vi blev sedan ovänner och jag kastade hjärthalvan. Dramatisk som jag var.
 
9, När hånglade du senast?
Inatt.
 
10, Fem dagar i Thailand eller tre veckor i Polen?
Fem dagar i Thailand. Jag var ju där förra året i en vecka. Det regnade konstant, nästan. Värsta regnovädret på 30 år. Så om jag får fem dagar sol i Thailland skulle jag få min revanch.
 
11, Vad vill du bli när du blir stor?
Ja, jag pluggar ju till socionom, så det är väl planen. Jag vill helst börja med att jobba inom åtgärdsarbete med ungdomar som hamnat på glid. Missbruksvård, kanske familjebehandling osv. osv. Jag vill helst prova på så mycket jag kan som socionom och slutar gärna som chef någon stans.

Jag gör en egen variant. Jag skriver 11 frågor, ni som vill får svara. Antingen på er egen blogg eller i kommentarsfältet. (Får f.ö. inte bort den feta stilen, vi får leva med det). Taggar i alla fall Minna, Karma, Sofia på We love Sthlm

1.  Om du enbart fick lyssna på en låt i resten av ditt liv, vilken skulle det vara?
2. Vilken mänsklig egenskap är den viktigaste enligt dig?
3. Vilket var ditt första intryck av mig? (Jag tål kritik btw).
3. Om det gick, finns det någonting i ditt liv du hade velat göra annorlunda?
4. Vad är du BÄST på?
5. Vad gör dig riktigt riktigt förbannad? (svar som rör svältande länder och orättvisor på global nivå räknas inte. Det gör alla förbannade).
6. Det bästa din partner kan göra för dig är....?
7. Hur ofta händer det att du går tillbaka till din bostad för att du glömt något, nycklar, plånbok, stänga av spisen etc.
8. Har du någon gömd/udda talang?
9. Vad är det dyrbaraste du äger?
10. Vad är du rädd för?
11. Vad gör du imorgon?

Kung Henry Bowers

Micke introducerade mig för denna man för ca 2 år sedan. Kung Henry. Helt galen när det kommer till spoken word. För att inte tala om rap battles. Den 4:e maj kommer han hit till Norrtälje för en kväll på scen tillsammans med Kashal Tee mfl. Hip hop och spoken word är någonting som är väldigt sällsynt att finna på "klubbar" och barer här i trakterna så detta ser jag fram emot.

Bjuder på ett litet samlingsklipp med battles där Henry Bowers bjuder på det han kan bäst.
Enjoy.

Photo booth fail

Jag tänkte visa mina byxor som jag fyndade inne på Monki för en 50 lapp. Det var inte så lätt att ta en helbild med hjälp av photo booth kan man säga. Det är ett par väldigt vida mörkblå byxor med hög midja. Sitter som en smäck och kommer användas flitigt. Bilden gör dem inte rättvisa.
Jag har inga som helst skills i att ta "blogg outfit bilder". Hur gör dom? Känns som att en superkamera och stativ är ett måste i sånna fall. Verkar väldigt omständigt.

Girls on the red light district

Den här reklamfilmen har spridit sig snabbt över nätet de senaste dagarna. Tänkte dela med mig av den här också. En reklamfilm som säkert ger en ordentlig tankeställare för många.

Frågestund

Jag blev taggad i en utmaning av Tuva Minna Linn som lyder,

- Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their “tagger” and post it on their blog.
- Then, choose 11 new people to tag and link them in your post.
- Create 11 new questions for the people you tag to answer.
- Go to their page and tell them they’ve been tagged!
- Do not tag back to the person who has already tagged you.

Eftersom jag inte känner 11 personer som ha en blogg förutom dem Minna hade skickat detta till svarar jag bara på hennes frågor hon ställde till mig. 

Här kommer de frågor Minna ställde:

1, Finns det någon låt du tycker om att lyssna på men inte riktigt kan stå för? 
Egentligen det mesta inom dancehall. Många dancehall-låtar är väldigt sexistiska vilket jag vanligtvis slår bakut av.. Vissa dancehall-låtar är givetvis värre än andra och dessa väljer jag bort. Jag älskar dancehall samtidigt som det går emot vissa grejer jag står för.

2, Om du fick spendera en hel dag med någon, död eller levande, vem skulle det bli?
Hmmm, det var en svår en. Jag har en drös med människor jag skulle vilja träffa. Men jag får nog välja Africa Bambaata. 

3, Vad skulle ni prata om? 
Jag skulle vilja höra honom berätta om hur hip hopen växte fram. Hur det kom sig att han lyckades få alla gäng att sluta fred i New York på 60-talet. Höra om hans ideologi, kamp och Zulu nation. Och få veta vad han har för åsikt/ställning till hur hip hopen exploaterades till vad det är idag.

4, Vilken är din största last? 
Måste nog svara kaffe. Eller rättare sagt morgonkaffet. Utan det kan hela dagen bli förstörd. Däremot har jag minskat mitt intag till ca 3 koppar per dag. För ett par år sen kunde jag lätt hinka 6-8 koppar om dagen! Min andra last kan nog vara rödvin. Jag älskar smaken av rödvin och börjar faktiskt bli rätt duktig på att känna igen smaker osv. Jag dricker nog ett halvt glas rödvin ungefär varannan dag, enbart för att det smakar så otroligt gott.

5, När kände du dig modig senast?
 I höstas stoppade jag och Micke en pappa som snodde ett par skor och gav över till sin unga son och bad honom gömma dom. När jag såg det blev jag förbannad, mest för att barnen hade oturen att ha en idiot till far, och sprang tillbaka till affären och hämtade chefen. Då kände jag mig modig.

6, Vad gör dig avundsjuk? 
Idag är det väldigt sällan jag blir avundsjuk. Jag har mycket lättare att glädjas åt andras framgångar. Ibland blir jag lite avundsjuk på någon som har väldigt vackert lång hår eller en sån där naturlig lyster i hyn som jag försöker kämpa fram med smink. Men det går ofta fort över.

7, Finns det något ord du alltid stavar fel? 
Lugnt är ett ord jag nyligen lärt mig stava rätt, innan envisades jag med att skriva lungt. Professionell är ett annat, jag skriver alltid proffesionell. 

8, Vem skulle spela dig i filmen om ditt liv? 
Jag är verkligen otroligt dålig på att minnas namn. Så jag var tvungen att googla lite och kom fram till att skådespelaren heter Lizzy Caplan. Det känns som om hon kan spela roller som inte är allt för sockersöta.

9, Vilken låt skulle absolut vara med på soundtracket? 
Get by med Talib Kweli.

10, Gjorde du någonting som barn som du fortfarande skäms så att du ryser för?
  När jag var 13 gick jag och några klasskompiar till rektorn och sa att vår lärare i tyska tittade konstigt på oss och anklagade honom för att ha flirtat med tjejerna i klassen. Detta var inte sant. Han hade redan ett påhittat rykte om att han skulle vara pedofil bland eleverna. Idag kan jag ju se att han aldrig behandlade eleverna med annat än respekt och bet ihop och kämpade vidare trots att glåporden haglade emellanåt. Jag vet inte varför vi sa det vi sa. Kanske vi bara föll för grupptrycket och ogillade det tyska språket. Men jag skäms för det idag.

11, Vad samlar du på? 
Som barn samlade jag på allt möjligt, från tvålar till stenar. Ett tag i vuxen ålder samlade jag på filtar. Ytterst omedveten om att det var en samling. Köpte jag något till hemmet var det en filt. Idag kan jag inte påstå att jag samlar på något specifikt. Jag har iofs väldigt väldigt många örhängen. Men mest för att jag använder det.  Så svaret får då blir; ingenting just nu. 

Vändpunkt

Jag tänkte skriva ett inlägg som jag från början bad en annan kvinna blogga om.
Vändpunkt.
Jag fascineras av dessa historier. Historier som handlar om en specifik händelse som fick personen i fråga att förändra sitt liv från det sämre till det bättre.
Jag har samlat på mig några sådana historier under mina (snart) 29 år i livet.
En av dem har jag skrivit lite om tidigare, men då utifrån ett annat perspektiv. Ett perspektiv från en rädd och sårad kvinna, med en liten bebis hemma, som blev behandlad som en påse skräp av bebisens far. 
Jag har inte skrivit vad det var som gjorde att jag en dag fick nog.
Det tänkte jag göra nu.

Efter att jag fått bevis på att "han" haft en annan tjej på sidan om de sista månaderna av graviditeten försökte jag ändå få honom att stanna hos mig. Jag slogs med alla krafter jag hade. Jag ville aldrig för mitt liv acceptera att han valde bort mig. Så om jag försökte få allt bra kanske jag skulle glömma lögnerna och hoten. 
Det gjorde jag inte.
Det här spelet mellan oss varade i nästan 1 års tid efter det att min son föddes. Han lovade mig världen och jag trodde. Han svek mig gång efter gång och jag lät honom göra det. Sedann grät jag.
Jag gick sönder bit för bit.


En vändpunkt i livet behöver inte orsakas av något stort.
I mitt fall var det en tatuering.
"Han" hade flyttat in med oss igen för att vi skulle "börja om" som familj. I slutet av sommaren åkte jag iväg till tatueringsmässan i Stockholm för att tatuera in Deveron på underarmen. Något jag länge hade tänkt på att göra. Jag hade haft en fantastisk dag ihop med en god vän till mig som också tog bilder på mig och Pedro Puente. Det va så han hette, tatueraren. 
Väl hemma var jag glad och stolt över min första tatuering och visade glatt alla bilder för "honom". "Han" började beskylla mig för att ha flirtat med Pedro, att jag kanske hellre ville åka och vara med honom istället. Pedro var en medelålders man från Los Angeles med fru och barn. 
Då, i den stunden, på en sekund bestämde jag mig för att nu är det nog. 
Först stod jag bara och gapade och förstod ingenting. Sen blev jag förbannad.
Han äcklade mig. Hur hade han ens mage?
Dagen efter bad jag honom att flytta. Och jag förklarade att vi två aldrig mer skulle vara tillsammans. Det var nog nu. 
Efter det har vi hörts och setts sammanlagt lika många gånger som fingrarna på mina händer. Det var 4 år sen.

Vad jag vill  säga är nog egentligen att ibland räcker det med små små händelser för att man ska komma till insikt. Små händelser eller möten som puttar en ur vagnen och får en att agera.
Jag är glad över att jag hade haft en så underbar dag den där dagen jag gjorde min första tatuering. Jag hade inte varit så glad på länge. Kanske var det just det jag behövde för att se hur han försökte trycka ner mig på grund av sin egen osäkerhet.
Kanske var det en dags lycka som gjorde att mitt liv fick en vändpunkt just där...

Den där måndagstristessen

Har haft en halvproduktiv dag. Den började med god vilja inför högen med böcker som handlar om organisation och ledarskap. Viljan förvandlades till måsten och tvång och jag tappade sugen rätt fort. Jag kämpade mig igenom början på en bok och skrev lite på ett arbete innan jag bytte om och drog till gymmet istället. Väl där insåg jag hur trasig min kropp är och att jag borde ta det lugnt. Var med om en skivstångs incident för några veckor sen vilken min svank har tagit stryk av. Istället för att smärtan minskar, ökar den stegvis från dag till dag. "Klok" som jag är tänker jag vänta ut det. Någon gång måste det ju gå över. Känner ett visst osug över att gå till en massör och punga ut med tusenlappar....

På tal om absolut ingenting alls har jag insett min kärlek till färgen orange. Den klär mig, så idag rockade jag både orange nagellack och  läppstift. Helt pointless egentligen eftersom jag spenderat dagen hemma. Oh well.
En trist måndag, som så många gånger annars. Nu sitter jag i väntan på att min man ska komma hem så vi kan frossa i vårrullar och vara sådär fånigt ny-nykära som man kan bli efter att den ena vart borta 10 dagar.



Mary

I´m back!

Efter att ha återhämtat mig från avlösande förkylningar, uppsatsskrivande, veckor med huvudvärk och stress tog jag beslutet att börja blogga igen. Here goes nothing lite grann...

Någon stans i bakhuvudet har jag i princip dagligen velat dela med mig av tankar och upplevelser men aldrig kommit så långt att jag sätter mina fingrar på tangenterna.

Sen förra fredagen har jag varit gränsänka. Sen förra fredagen har jag hunnit åka en vända till Karlstad, börjat en ny kurs i organisation och ledarskap, åkt en tur och retur till Gävle, plågat mig själv med att se jobbiga filmer i min ensamhet till ett (läs två) glas vin. Ikväll såg jag Life, above all. En film om aids, sydafrika och en fantastisk unge. Hulkgråten var ett faktum och jag inser nu att jag inte kommer kunna somna.

Tidigare idag, på väg genom Norrtälje stad, såg jag en man sitta på sina knän i regnet med händerna utsträckta. Han hade inga speciellt varma kläder på sig och jag funderade över hur länge han suttit där på knä och stirrat rakt ut i intet med en tom blick.
Jag har aldrig sett någon tigga pengar i Norrtälje, förutom han som spelar dragspel utanför systemet.
Det här var annorlunda.
Det var något visst med den här mannen. Trots sin tomma blick hade han något väldigt fint över sig.
På vägen tillbaka gick jag automatiskt till en bankomat.
Jag tog ut 100 kr som jag gick fram och la i händerna på mannen.
Sa att jag hoppas han kan kommer in värmen snart.
Att han skulle ha en bra helg, så gott det går.

Sen gick jag in på systemet och köpte en bag in box inför middagen imorgon. Kånkade mina fyra tunga matkassar upp till min varma lägenhet och började lassa in all mat i skåpen.
Det kändes snott på äckligt. Orättvisorna känns äckliga.
Jag vet ingenting om den där mannen. Jag vet bara hur han tittade på mig med fuktiga ögon. Han blev rörd.
Kanske har han barn. Kanske han är ensam.

Hur som gjorde han och hela situationen intryck på mig. Intrycket av alla dessa människor som inte ens gav honom en blick, medvetet gick över till andra sidan av gatan när de skulle passera. Jag skäms över andras dömande blickar.
Jag vet att jag inte kan rädda världen, eller ge 100 kr till alla som sitter på knä i regnet. Men jag vet att han inte satt där för skojs skull. Jag vet att det aldrig blir lättare för någon som han att tigga pengar, det är lika förnedrande varje gång.
Jag önskar egentligen bara att fler människor kunde visa förståelse, lite solidaritet.
Vem som helst kan få livet omkullkastat.
Vilka är vi att döma?