Jag börjar från början. För ca två månader sedan såg jag ett par Kalevala örhängen på tradera som jag blev förälskad i. Budgivningen gick upp till lite för mycket pengar för att jag skulle ha råd just då. Så jag backade ur och har små-sörjt örhängena sedan dess. För er som inte vet vad Kalevala smycken är så är det smycken som bygger på finsk mytologi. De är gjorda i brons och görs då såklart i Finland.
Så till saken. Igår såg jag en tjej cykla ner för gatan i Norrtälje med de här örgängena i öronen. Jag blir helt till mig och stammar fram historien om min jakt på dessa till Hanna. När jag senare är på jobbet kommer samma tjej runt hörnet där jag står och packar upp varor. Jag dök på henne direkt och frågade om hennes örhängen. Visst var de äkta Kalevala, och nej, de fanns inte att beställa längre. Hon själv jobbar på en guldsmeds/smyckes affär och hade kollat upp det tidigare. Jag säger på skoj till henne att hon kan ju ringa mig när hon vill bli av med dem.
45 minuter senare kommer tjejen tillbaka till min avdelning. Hon räcker över örhängena till mig och säger "jag tycker du borde ha dom här". Jag tror mitt hjärta stannade en sekund i ren chock.
Va?! Hon förklarade att de inte tillhörde hennes favoriter och jag borde få dom eftersom jag älskade dom så mycket. Jag har nog aldrig kramat en främmande människa så hårt och länge.
Idag gick jag ner till hennes jobb med en stor rosa lilja som tack. Hon blev glad och vi kramades lite till. Personer som henne är som små diamantkorn i livet. Örhängena har redan blivit till min finaste och dyrbaraste.
Kärlek till dig Lina!