Ett år.

Idag är det exakt ett år sedan jag träffade Micke för första gången. Jag älskar vår lilla historia och berättar den gärna ännu en gång.
Min vän Moa hade vart hemma hos mig på min födelsedag och slängde ur sig efter det att hennes killes kompis är singel. Den repliken hade jag hört några gånger redan från andra håll och kände mig otroligt opepp på den människan hon ville presentera. Men under tiden hon sålde in den här kille hos mig gjorde hon detsamma hos Micke. Han var också väldigt opepp i början berättade han.
Ju mer vi fick höra om varandra ju mer nyfiknare blev vi. Moa fungerade som en växeltelefonist någon vecka innan hon sa åt mig att sluta vara så "jante" och skriva ett hej på facebook. Det gjorde jag. Jag fick svar.
Han var redan min drömman innan jag träffade honom. Allt var perfekt, han kändes perfekt. Det enda jag hoppades på var att han skulle vara det i verkligheten också. Jag var rädd att han skulle vara dryg kommer jag ihåg. Det var han inte.
Vi träffades första gången hemma hos Moa över middag. Deveron var med och han brydde sig inte alls om att jag hade barn. "Vad spelade det för roll" hade han sagt.
Dagen efter åkte han ut till Norrtälje för att träffa oss. Sen dess har jag vetat att det är rätt.

Han och jag... och jag bli bara mer och mer förälskad i honom