
Är den inte fin?
Mary

Imorgon åker jag, Micke och Dev upp till Lofsdalen för ett fjällikt påskfirande. Enligt Mickes bror ligger det snö kvar i backarns så brädorna följer med. Jag har ju inte åkt bräda sen jag var si sådär 16-17 år. (Då mamma och pappa slutade betala för liftkort och boende). Det blir 10-11 år utan brädkontakt och jag är lite nervös inför hur detta ska gå. Lite jobbigt när man är sambo med ett brädproffs också.













På vägen dit hamnade vi på en översvämmad bakgata.
Utsikten från vår uteplats på hotellrummet var helt okej. Poolen var lite för kall att bada i, kan ha berott på att den mest var fylld av regnvatten efter ett par dagar.
Bron som vi gick över varje dag för att komma till centrum gick sönder bit för bit i regnet. Här hade räcket rasat ner över natten. Kändes sådär...
Min sjukt heta man, på väg upp ur vattnet. Hör ni Baywatch trummorna?
Här satt vi och åt lunch en regning eftermiddag. Jag beställde äntligen in Tom yam soppan. Klart den var stark, som den ska vara, men jag missade att ta ur en galangal bit som jag tuggade och svalde. Sen grät jag, och svettades och fick andnöd, ja, jag höll på att dö. Skönt att Micke var snäll och fotade hela nära döden upplevelsen.
Ja, det regnade ju alltså 3 dygn i sträck utan uppehåll. Men vi hade fina dagar också då vi hyrde moppe, åkte ut till öar och kollade marknader. När det regnade gjorde vi våran shopping och drack drinkar. I sommar blir det Mango daquiri för hela slanten I tell u.