Ao nang del 1

Ja, så jag kan börja skriva lite om Ao nang och det värsta regnvädret i mars på över 30 år. Sjukt bra har vi haft det ändå. Jag har lärt mig att uppskatta olika typer av regn och jag vet hur det känns att få fuktexem på benen.

Vi åkte ut till Railey east där vi hittade en lite håla som visade sig avslöja sjukt häftig natur. Jag var lite nervös att klättra runt där halvnaken på sylvassa stenar men det gick ju bra.


På vägen dit hamnade vi på en översvämmad bakgata.


Utsikten från vår uteplats på hotellrummet var helt okej. Poolen var lite för kall att bada i, kan ha berott på att den mest var fylld av regnvatten efter ett par dagar.

Bron som vi gick över varje dag för att komma till centrum gick sönder bit för bit i regnet. Här hade räcket rasat ner över natten. Kändes sådär...

Min sjukt heta man, på väg upp ur vattnet. Hör ni Baywatch trummorna?

Här satt vi och åt lunch en regning eftermiddag. Jag beställde äntligen in Tom yam soppan. Klart den var stark, som den ska vara, men jag missade att ta ur en galangal bit som jag tuggade och svalde. Sen grät jag, och svettades och fick andnöd, ja, jag höll på att dö. Skönt att Micke var snäll och fotade hela nära döden upplevelsen.
Ja, det regnade ju alltså 3 dygn i sträck utan uppehåll. Men vi hade fina dagar också då vi hyrde moppe, åkte ut till öar och kollade marknader. När det regnade gjorde vi våran shopping och drack drinkar. I sommar blir det Mango daquiri för hela slanten I tell u.
Igår kändes det konstigt att vara hemma, speciellt när Micke åkte hem till Hässelby. Efter en vecka ihop dygnet runt ville jag inte släppa iväg honom.
Känns som en bra känsla inför det kommande samboskapet.