Ao nang tattoos

Vi kunde ju självklart inte låta bli att göra några gaddningar när vi väl var på plats i Thailand. Det blev två små i var. Även om jag brukar vara emot småtatueringar så blev dessa helt i min smak. Micke fick börja och satt där i stolen när nålen trängde igenom huden och såg lika cool ut som en gurka.

Konst, kärlek och fred... kan det bli bättre? Och kan det bli mer Micke?


Själv var jag inte det minsta cool när han började tatuera mitt långfinger. Jag glömde andas och när jag väl fick luft kom det ut diverse svordomar och att det var minsann värre än att föda barn och att jag skiter i det här och nu går vi hem.

Fast nu älskar jag den. På bilden är kl 05:30 på morgonen och vi väntar på vår shuttle till flygplatsen, därav den bleka, trötta skiter-i looken.

Den på ryggen blev jag rätt nöjd med. Visst, den kunde blivit finare, visst jag kunde ha fixat stencilen själv. Men i grund och botten var det meningen att den ska se ut som om någon bara tagit en penna och klottrat ditt fraserna.... och så blev den ju.

I det hela är jag sjukt nöjd i alla fall.
Dock har jag lovat mig själv att om det blir en till tattoo, kommer den inte att vara i text....