Larmet ringer en gång, två gånger, tre gånger. Tittar på klockan, 07:01. Måste dra mig upp ur sängen.
Micke sover fortfarande, trots att han skulle gått upp för en halvtimme sen.
Går in och väcker Dev. Han gnuggar sig i ögonen och säger att det fortfarande är natt.
Tyvärr, det är morgon säger jag och förstår precis hur han känner sig.
Steg 1, att ta bort tejpen som håller bomullstussen med revaxör på plats i Devs öra. Han har en vaxpropp i vardera öra. Tejpen sitter hårt och han skriker rakt ut.
Jag ursäktar mig gång på gång medan jag försöker brotta ner hans armar för att få bort det.
Steg 2, örat ska sköljas med en sån där orange megastor pipettliknande sak. Han börjar skrika igen.
Tänker att grannarna måste tro att det sker barnmisshandel hos oss.
Fast det handlar om en vaxpropp.
Resten av morgonen är mysig. Jag och Dev äter smörgåsar som får oss att dansa på stolen.
Sen är det dags att gå. De nya fodrade gummistövlarna ska på. Devs vinterskor är blöta.
Barnet vägrar ta på stövlarna. Jag ger två val. 1) Ta på stövlarna 2) Gå helt utan skor.
Eftersom min son är väldigt envis väljer han alternativ 2.
Halvvägs ut till bilen i strumplästen på grusig och frusen asfalt tänker jag att han kanske blir sjuk av detta. Att kyla ner fötterna. Det är ju trots allt minusgrader.
Tvingar på stövlarna.
Han vrålar.
Tårarna sprutar.
Kastar sig på marken.
Blir hysterisk.
Mina tankar vandrar bort till en solsemester utan bekymmer medan jag automatiskt föser honom framför mig och trycker ner honom i barnstolen.
Tålamod. Andas.
Väl på dagis visar han stolt upp sina nya stövlar för fröken och säger att de är jätte mysiga att ha på fötterna.
Tack.
Sen får jag en stor puss och en ansiktsgnugg på jackärmen.
"Hej då mamma!"
Hej då Deveron. Jag älskar dig....
Hjälte!
SvaraRadera