Idag är bara en sån dag. En dag med alldeles för fett hår som jag desperat har försökt fixa med torrshampo. Sminket sitter inte där det ska, kläderna duger inte, ögonen svider.
Morgonen slutade i kaos när Deveron inte ville gå upp, han skrek och blev sur. Mornarna är mitt största stressmoment. Att hinna med allt på den där fjuttstunden innan vi måste ut genom dörren och iväg till dagis. När en 4 åring sätter sig på tvären raseras hela morgonpyramiden jag frenetiskt bygger upp.
I allt det här brottas jag med det faktum att jag inte är ensam förälder längre. Vi är två nu, två som ska dela ansvar. Två som ska dela på barnuppfostran. Jag glömmer lätt bort det och kör mitt eget race. Så som jag alltid gjort. Jag och Dev vet precis vart vi har varandra och hur mycket vi kan gapa åt varandra utan att det gör så mycket. Vi är lika temperamentsfulla han och jag. Nu är vi tre. Och ibland blir det svårare. Oftast blir det lättare. Ibland måste jag ta ett steg tillbaka. Ibland kan det vara svårt.
I morse funderade jag över hur många olösta issues jag bär runt på. I morse, när tårarna hejdlöst föll nerför kinderna. I morse, när allt bara blev pannkaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar