februari 09, 2011

Tillåt mig skratta.

Ha ha ha... ha. Gymmet var som jag trodde, och lite värre. Mycket folk, som väntat. Och OTROLIGT mycket testosteron. Det fullkomligt ångade manliga muskel-jämförelser. Det pumpades och stånkades, spändes, sneglades och hejjades på. Jag hade fullt sjå att inte brista ut i skratt. Det var ordet macho i sin fulla prakt. Störtlöjligt.
I fortsättningen håller jag mig nog till att gymma på morgonkvisten tillsammans med panchisarna. Då tävlas det inte. Det dricks kaffe och pratas väder.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar