Jag är trött i både själ och kropp.
Jag finns här, om än frånvarande.
Ska hitta lite nya krafter så kommer jag tillbaka igen.
februari 28, 2012
februari 24, 2012
Hej!
Nu har jag hittat tillbaka hit efter en vecka som vart upp och ner och lite huller om buller.
Min ork tillsammans med skolarbete har inte riktigt fungerat och jag har känt att göra mer än en sak åt gången varit dödsdömt.
Min dag idag spenderas först på gymmet där jag ska sparka igång kroppen lite för att sedan förbereda mig det sista inför ett bokseminarium på måndag uppe i Gävle.
Sen skulle jag hinna städa också. Och packa inför helgen i Hässelby. Och ringa Swahili Bob om ifyllnad av min tatuering. Och lämna saker hos min goa vän Hanna. Och köpa tyg. Och....
Fokusera nu, en sak i taget.
Lämna barn på dagis, sen gym. Okej.
Min ork tillsammans med skolarbete har inte riktigt fungerat och jag har känt att göra mer än en sak åt gången varit dödsdömt.
Min dag idag spenderas först på gymmet där jag ska sparka igång kroppen lite för att sedan förbereda mig det sista inför ett bokseminarium på måndag uppe i Gävle.
Sen skulle jag hinna städa också. Och packa inför helgen i Hässelby. Och ringa Swahili Bob om ifyllnad av min tatuering. Och lämna saker hos min goa vän Hanna. Och köpa tyg. Och....
Fokusera nu, en sak i taget.
Lämna barn på dagis, sen gym. Okej.
februari 16, 2012
Deadline done
Så fick vi färdigt vårt grupparbete om social exklusion timmarna innan deadline. Med tanke på att 2 av 4 i gruppen varit sjuka under halva perioden fick vi ihop ett riktigt bra arbete.
Om man bortser från att det blev en miss någonstans i kommunikationen och det mitt i arbetet nu står: "idag finns det 220 000 fattiga barn i Sverige (ska bara hitta en uppdaterad källa)".
Heja.
Jag hade skrivit en riktig referens där, men den föll bort när vi mailade arbetet fram och tillbaka mellan oss.
Well, well. Detta är bara en underkänd/godkänd uppgift så jag tror vi klarar oss.
Nu ska jag skifta fokus och lägga allt krut på Charles Tilly´s bok om beständig ojämlikhet samt mitt individuella arbete om ungdomar med sociala problem och hur de blir förskjutna av samhället.
Detta är något jag brinner för så jag ser verkligen fram emot det, än så länge.
Nu är det nattningsdags.
Hepp.
Om man bortser från att det blev en miss någonstans i kommunikationen och det mitt i arbetet nu står: "idag finns det 220 000 fattiga barn i Sverige (ska bara hitta en uppdaterad källa)".
Heja.
Jag hade skrivit en riktig referens där, men den föll bort när vi mailade arbetet fram och tillbaka mellan oss.
Well, well. Detta är bara en underkänd/godkänd uppgift så jag tror vi klarar oss.
Nu ska jag skifta fokus och lägga allt krut på Charles Tilly´s bok om beständig ojämlikhet samt mitt individuella arbete om ungdomar med sociala problem och hur de blir förskjutna av samhället.
Detta är något jag brinner för så jag ser verkligen fram emot det, än så länge.
Nu är det nattningsdags.
Hepp.
februari 14, 2012
Marie Chouinard Company - Body Remix variations
I lördags var jag + syster + mamma och såg Marie Chouinard Company - Body Remix variations på Dansens hus i Stockholm. Sen jag såg ett klipp från föreställningen på youtube, för flera månader sedan, har jag vart totalt såld. Blev så otroligt glad när jag sen fick veta att de skulle komma till Sverige för 2 föreställningar.
Hur jag nu lyckades så hade jag bokat biljetter till fel dag. Vi skulle gå den 11:e men hade biljetter till den 10:e. Detta upptäcktes i lördagskväll. Paniken jag fick var inte rolig. Efter att jag stått med gråten i ögonen framför tjejen i biljettkassan viskade hon tyst "det är slutsålt för ikväll men jag ska se vad jag kan göra".
Minuten innan det började kom en tjej och bad oss följa med och sa "det här är ett STORT undantag, men ni får stå längst bak mot väggen och titta".
Lycka!
Kan vara bland det bästa jag sett i dansväg.
Stämningen var fantastisk och de två timmarna var över alldeles för fort. Jag vågade knappt blinka ifall jag skulle missa något.
Det var så skruvade grejer. Men vackra, morbida, roliga. Deformerade kroppar, nakenhet, sexuell spänning mellan män, galenskap, sorg.
Helt fantastisk.
februari 09, 2012
Ensam vaken
Klockan är inte så mycket än så länge.
Deveron sover sött och min andra hälft firar hans mammas födelsedag ute i 165.
Min egen mamma fyller också år idag. 60 år.
Det har hon firat på sturebadet ihop med mi far.
Själv sitter jag och sippar på ett glas rött och tittar på dålig tv.
Underhåller mig med photobooth som ni kan se.
Gjorde en hel del grimaser också.
Känner att jag behåller dom för mig själv.
Så, så, så trött. Borde gå och lägga mig, men aldrig har sängen känts så långt borta som den gör ikväll.
Like mother like son
Man ser ju att snabbt att den här ungen kom från mig.
Han fixar blogg-posen like t-h-a-t!
Mary
februari 08, 2012
Livet som småbarnsförälder.
Som småbarnsförälder får man stå ut med och ta en hel del skit. Både metaforiskt och bokstavligt.
Bajs blir helt plötsligt ett vanligt samtalsämne och man får också sin beskärda del på sig. Potträningen när barnet blir större kan vara en rätt otrevlig historia innan han fattat galoppen vart det är meningen han ska utgöra sina behov någonstans.
Man får också ta emot sin beskärda del skit i ord. Visst är det roligt när barnet börjar prata. Oftast. Men hur mycket man än uppfostrar med rättvisa och överöser med kärlek kommer dom där knivhuggen i ryggen:
"Jag vill inte bo med dig", "Du är dum", "Du är inte min bästa mamma", "Jag tycker inte om dig".
Orken tryter och man har stor lust att säga "detsamma". Det gör man såklart inte. Man biter ihop och sväljer en klumpen i halsen.
Nu under vinterhalvåret kretsar en stor del av vardagen kring kläder. Blöta kläder, och torra kläder. Tillräckligt varma kläder och vems förälder på förskolan som tagit med mitt barns fleecebyxor hem. Utöver alla böta strumpor är det köldexem som ska kortisonbehandlas. Snoriga näsor som rinner. Utspilld o´boy, matvägran och hysteriska utbrott på väg till dagis. Att försöka koordinera sitt eget liv och helst plötsligt någon annans också är slitigt. Jag bävar till den dagen mitt barn blir så stort att han börjar med diverse fritidsaktiviteter. Skjtsa hit och skjutsa dit.
Man borde ha fått lite superkrafter på köpet i samband med barnafödandet.
Liksom som en guldbonus för att man kånkat på en ballongmage i 9 månader.
Till er som inte har barn än kommer den tråkiga nyheten.... det får man inte.
Bajs blir helt plötsligt ett vanligt samtalsämne och man får också sin beskärda del på sig. Potträningen när barnet blir större kan vara en rätt otrevlig historia innan han fattat galoppen vart det är meningen han ska utgöra sina behov någonstans.
Man får också ta emot sin beskärda del skit i ord. Visst är det roligt när barnet börjar prata. Oftast. Men hur mycket man än uppfostrar med rättvisa och överöser med kärlek kommer dom där knivhuggen i ryggen:
"Jag vill inte bo med dig", "Du är dum", "Du är inte min bästa mamma", "Jag tycker inte om dig".
Orken tryter och man har stor lust att säga "detsamma". Det gör man såklart inte. Man biter ihop och sväljer en klumpen i halsen.
Nu under vinterhalvåret kretsar en stor del av vardagen kring kläder. Blöta kläder, och torra kläder. Tillräckligt varma kläder och vems förälder på förskolan som tagit med mitt barns fleecebyxor hem. Utöver alla böta strumpor är det köldexem som ska kortisonbehandlas. Snoriga näsor som rinner. Utspilld o´boy, matvägran och hysteriska utbrott på väg till dagis. Att försöka koordinera sitt eget liv och helst plötsligt någon annans också är slitigt. Jag bävar till den dagen mitt barn blir så stort att han börjar med diverse fritidsaktiviteter. Skjtsa hit och skjutsa dit.
Man borde ha fått lite superkrafter på köpet i samband med barnafödandet.
Liksom som en guldbonus för att man kånkat på en ballongmage i 9 månader.
Till er som inte har barn än kommer den tråkiga nyheten.... det får man inte.
februari 07, 2012
Orkar. Inte.
Nu ska jag berätta om nattens jävligheter.
Vaknar runt kl 02 och känner att jag har lite ont i magen.
Somnar om. Vaknar kl 03 med eskalerade magsmärtor. Det kändes som om någon stod och tryckte in ett järnrör i nedre delen av magsäcken ungefär.
Efter jag har legat vaken 1 timme och våndats av smärtorna, samtidigt som jag dividerat om jag behöver ta mig till akuten eller inte, väcker jag Micke.
Han går ner och kör fram bilen till porten och jag försöker tappert få på mig kläder.
Lyckas åka själv till akuten som ligger ca 500 m från oss.
De våldsamma smärtorna hade börjat lätta vid det laget och precis när jag betalat de 400 kronor som ett akutbesök kostar nu för tiden kändes det märkbart bättre i magen.
Tack tack.
Hur som helst spenderade jag en timme på akuten där jag fick dricka någon skitäcklig magmedicin.
Doktorn kunde inte svara på vad det var. Virus kanske, sa han. Det säger dom jämt när dom inte vet vad man har. Kanske magkatarr, sa han också.
Jag tror mer på det senare.
Lyckades sova en timme hemma innan klockan ringde. Micke hade ett viktigt möte på morgonen så jag fick ringa in mamma för att skjutsa Dee till dagis. Vad skulle jag göra utan henne? Fantastiska människa.
Idag mår jag bättre. Fast jag är helt slut i kroppen.
Nu önskar jag att resten av veckan går som planerad. Mamma fyller 60 och det är mycket i görningen.
Först ska jag nog sova lite till.
Vaknar runt kl 02 och känner att jag har lite ont i magen.
Somnar om. Vaknar kl 03 med eskalerade magsmärtor. Det kändes som om någon stod och tryckte in ett järnrör i nedre delen av magsäcken ungefär.
Efter jag har legat vaken 1 timme och våndats av smärtorna, samtidigt som jag dividerat om jag behöver ta mig till akuten eller inte, väcker jag Micke.
Han går ner och kör fram bilen till porten och jag försöker tappert få på mig kläder.
Lyckas åka själv till akuten som ligger ca 500 m från oss.
De våldsamma smärtorna hade börjat lätta vid det laget och precis när jag betalat de 400 kronor som ett akutbesök kostar nu för tiden kändes det märkbart bättre i magen.
Tack tack.
Hur som helst spenderade jag en timme på akuten där jag fick dricka någon skitäcklig magmedicin.
Doktorn kunde inte svara på vad det var. Virus kanske, sa han. Det säger dom jämt när dom inte vet vad man har. Kanske magkatarr, sa han också.
Jag tror mer på det senare.
Lyckades sova en timme hemma innan klockan ringde. Micke hade ett viktigt möte på morgonen så jag fick ringa in mamma för att skjutsa Dee till dagis. Vad skulle jag göra utan henne? Fantastiska människa.
Idag mår jag bättre. Fast jag är helt slut i kroppen.
Nu önskar jag att resten av veckan går som planerad. Mamma fyller 60 och det är mycket i görningen.
Först ska jag nog sova lite till.
februari 06, 2012
On my wishlist
Just nu ligger dessa på min önskelista.
Jag har den senaste tiden utvecklat ett seriöst Etsy beroende.
Måste försöka lägga band på mig.
Har insett min nyfunna kärlek för sammet.
Om någon hittar en liknande klänning fast i sammet.... HOJTA!
februari 05, 2012
Ibland kommer dom...
....dom där dagarna som mest bara känns skit. De där dagarna när man önskar att man inte klivit ur sängen.
Igår var en sådan dag.
Av någon anledning verkade världen ha ett ouppklarat problem med mig.
Jag försökte ge mig på en tavla med ny teknik. Steg 1, skära ur en schablon.
Gick åt helvete.
Blev arg.
Lämnade projektet för ett tag.
Steg 2, måla en mås.
Mås-fan.
Jag kan inte måla naturtrogna saker.
Med några peppande ord från Micke gick det hyfsat ändå.
Resten av dagen gick jag och kände mig arg. Känner ni igen det? Att gå runt och känna sig förbannad på absolut ingenting. Väldigt onödigt och dumt. Men det går ändå inte att skaka av sig.
Senare lagade vi middag.
Lyckas med överkokta nudlar och bränd lök. Sen häller jag hela vår pad thai på sidan om stekpannan rakt på spisen.
Hepp.
Gick och la mig tidigt och vaknade på ett mycket mer angenämt humör idag.
Igår var en sådan dag.
Av någon anledning verkade världen ha ett ouppklarat problem med mig.
Jag försökte ge mig på en tavla med ny teknik. Steg 1, skära ur en schablon.
Gick åt helvete.
Blev arg.
Lämnade projektet för ett tag.
Steg 2, måla en mås.
Mås-fan.
Jag kan inte måla naturtrogna saker.
Med några peppande ord från Micke gick det hyfsat ändå.
Resten av dagen gick jag och kände mig arg. Känner ni igen det? Att gå runt och känna sig förbannad på absolut ingenting. Väldigt onödigt och dumt. Men det går ändå inte att skaka av sig.
Senare lagade vi middag.
Lyckas med överkokta nudlar och bränd lök. Sen häller jag hela vår pad thai på sidan om stekpannan rakt på spisen.
Hepp.
Gick och la mig tidigt och vaknade på ett mycket mer angenämt humör idag.
februari 02, 2012
Jag är inte perfekt, jag är BRA!
Som sagt, igår var jag och lyssnade på Mia Törnblom. Vilken jäkla kvinna alltså.
Mycket stora gester, märkliga uttryck i falsett, svordomar och sanningen.
I det stora hela berättade hon ingenting nytt. Alla visste vi om det hon förmedlade. Det är bara det att vi oftast inte tänker på det.
På ett otroligt humoristiskt sätt fick hon oss att inse att vi är tvugna att sätta in mer än vi tar ut på vårt må-bra-konto. Vi måste lära oss ta emot för att kunna ge. Att fokusera mer på det som går bra än det som går dåligt.
Det som är bra måste inte bli bättre för att vi ska känna oss lyckade.
Bra är tillräckligt bra.
Vi är inte våra prestationer, var något annat hon ägnade mycket tid åt.
Och visst f*n är det så.
Jag började genast tänka för mig själv hur många otaliga gånger jag värderat mig själv i det jag presterat. Har jag misslyckats på ett prov eller att få ihop livet så där perfekt har jag känt mig misslyckad som människa.
Och det är ju så FEL!
Visst har jag under åren blivit bättre på att skilja på självförtroende och självkänsla men jag kan fortfarande blanda ihop dessa.
Det händer.
Och även om jag idag har kommit en lång väg och jobbat väldigt mycket med mig själv och den jag är så jämför jag mig fortfarande med andra.
Det händer.
Jag försöker låta bli, men jag har också mina osäkra dagar där jag tycker att tjejen framför mig på ICA har mycket vackrare ansikte än vad jag har.
Planen är att dessa dagar ska bli = 0. All den energi som läggs på att jämföra sig med andra människor kan läggas på så mycket bättre och framförallt roliga saker.
Jag tycker verkligen att jag är bra på väldigt många saker, och jag är stolt över det. Jag ursäktar mig inte för saker jag inte kan.
Jag är inte perfekt. Men jag är tillräckligt bra. Och jag är värdefull.
Och vet ni? Det räcker.
Mycket stora gester, märkliga uttryck i falsett, svordomar och sanningen.
I det stora hela berättade hon ingenting nytt. Alla visste vi om det hon förmedlade. Det är bara det att vi oftast inte tänker på det.
På ett otroligt humoristiskt sätt fick hon oss att inse att vi är tvugna att sätta in mer än vi tar ut på vårt må-bra-konto. Vi måste lära oss ta emot för att kunna ge. Att fokusera mer på det som går bra än det som går dåligt.
Det som är bra måste inte bli bättre för att vi ska känna oss lyckade.
Bra är tillräckligt bra.
Vi är inte våra prestationer, var något annat hon ägnade mycket tid åt.
Och visst f*n är det så.
Jag började genast tänka för mig själv hur många otaliga gånger jag värderat mig själv i det jag presterat. Har jag misslyckats på ett prov eller att få ihop livet så där perfekt har jag känt mig misslyckad som människa.
Och det är ju så FEL!
Visst har jag under åren blivit bättre på att skilja på självförtroende och självkänsla men jag kan fortfarande blanda ihop dessa.
Det händer.
Och även om jag idag har kommit en lång väg och jobbat väldigt mycket med mig själv och den jag är så jämför jag mig fortfarande med andra.
Det händer.
Jag försöker låta bli, men jag har också mina osäkra dagar där jag tycker att tjejen framför mig på ICA har mycket vackrare ansikte än vad jag har.
Planen är att dessa dagar ska bli = 0. All den energi som läggs på att jämföra sig med andra människor kan läggas på så mycket bättre och framförallt roliga saker.
Jag tycker verkligen att jag är bra på väldigt många saker, och jag är stolt över det. Jag ursäktar mig inte för saker jag inte kan.
Jag är inte perfekt. Men jag är tillräckligt bra. Och jag är värdefull.
Och vet ni? Det räcker.
februari 01, 2012
Självkänsla nu!
Ikväll har jag blivit medbjuden på en föreläsning med Mia Törnblom. Nu ska vi boosta vår självkänsla ta mig tusan.
Återkommer imorgon med recsension.
Lyckades för övrigt få till fin-fina lockar.
Håller tummarna för att de håller i snöfallet.
januari 31, 2012
Det här med träning.
Jag har ju satt igång och tränat sen ca 2 veckor tillbaka, igen. Denna gång går jag till ett nytt gym som erbjuder en mängd olika träningsformer.
Bl.a. Afro och Coreträning.
Nyfiken som jag är gick jag dit idag för att prova på dessa två klasser.
Att träna afrodans i aerobicsuppsättning var något jag förmodligen inte kommer göra om.
Instruktören, gammal aerobics ledare. Jag, gammal dansare. Vi två krockade helt i både rörelse och energi.
Jag var glad ändå över att hon bara använde sig av ren trummusik, alltså ingen trum techno eller något sånt s*it.
Men alltså tänk er följande eka ur hennes headset:
"Åh koooooom igen nu. Runt med armarna, böj på knäna, nu kommer väderkvarnen!!!! Åh sträck, åh sträck, åh böj, åh böj. Nu e det party!!!!! Åh elefanten! Åh kasta frön, kasta frön!!!"
My-frickin-god.
Jag är glad över att denna klass bara var 30 min långt och att jag slapp betala för dårskapen.
Min första tanke var "har jag gått fel och hamnat på hoppis och skuttis?"
Coreträningen var bra om man bortser från att min svanskota fortfarande är skadad sen jag ramlade i slalombacken efter jul. Jag tror mer och mer på att jag fick en spricka i kotan.
Så tills vidare håller jag mig till det hederliga gymmet där man får spela sin egen musik och slippa "väderkvarnar" och "gräva i jorden".
Bl.a. Afro och Coreträning.
Nyfiken som jag är gick jag dit idag för att prova på dessa två klasser.
Att träna afrodans i aerobicsuppsättning var något jag förmodligen inte kommer göra om.
Instruktören, gammal aerobics ledare. Jag, gammal dansare. Vi två krockade helt i både rörelse och energi.
Jag var glad ändå över att hon bara använde sig av ren trummusik, alltså ingen trum techno eller något sånt s*it.
Men alltså tänk er följande eka ur hennes headset:
"Åh koooooom igen nu. Runt med armarna, böj på knäna, nu kommer väderkvarnen!!!! Åh sträck, åh sträck, åh böj, åh böj. Nu e det party!!!!! Åh elefanten! Åh kasta frön, kasta frön!!!"
My-frickin-god.
Jag är glad över att denna klass bara var 30 min långt och att jag slapp betala för dårskapen.
Min första tanke var "har jag gått fel och hamnat på hoppis och skuttis?"
Coreträningen var bra om man bortser från att min svanskota fortfarande är skadad sen jag ramlade i slalombacken efter jul. Jag tror mer och mer på att jag fick en spricka i kotan.
Så tills vidare håller jag mig till det hederliga gymmet där man får spela sin egen musik och slippa "väderkvarnar" och "gräva i jorden".
januari 29, 2012
Pin up:a och rödtjut
Lyckades få till den där pin up looken väldigt bra tycker jag.
Även om Deveron skrattade åt mig och tyckte jag såg tokig ut, och att lösögonfransarna spände så jag hade svårt att blinka.
Kändes så skönt att få träffa "tjejorna" igen. Nästan alla var samlade och kvällen blev lyckad. Vi vågade oss på både bugg och jitterbugg. Resultatet var förödande och 50-talsmusiken byttes snabbt till Kapten Röd.
I morse insåg jag att det var länge sen jag var blott 20 år gammal och kunde festa natten lång utan större besvär. Jag vaknade med huvudvärk och bakfylla efter att ha druckit två glas vin och är tvungen att äta en gång i timmen för att överleva dagen.
Nu kom min efterlängtade sambo hem med frys-pizza.
Later.
januari 28, 2012
Lördag
Slocknade runt 21:30 igår och sov fram till 08. Välbehövligt.
Micke bar in vinylspelaren i köket och jag visste att det vankades mys-frukost.
Vi satt och planerade dagen, med loppis besök och småhandling.
Dev sitter kvar vid bordet med sin smörgås som han vägrar äta, 1 ½ timme senare.
Nu handlar det om principer.
Jag vill bara åka. Det vill inte Dev.
Han är en envis unge.
Lite senare idag, mot kvällen, ska jag + 3 ta oss ut mot den 5:e som fyller år.
I Salem.
Där har jag aldrig varit. Känns som ett annat land.
Det är 50-tals tema och jag har min outfit klar.
Övade till och mer igår på att göra faux Betty bangs för att få till rätta känslan.
Tror det kommer bli tipp-topp.
Micke bar in vinylspelaren i köket och jag visste att det vankades mys-frukost.
Vi satt och planerade dagen, med loppis besök och småhandling.
Dev sitter kvar vid bordet med sin smörgås som han vägrar äta, 1 ½ timme senare.
Nu handlar det om principer.
Jag vill bara åka. Det vill inte Dev.
Han är en envis unge.
Lite senare idag, mot kvällen, ska jag + 3 ta oss ut mot den 5:e som fyller år.
I Salem.
Där har jag aldrig varit. Känns som ett annat land.
Det är 50-tals tema och jag har min outfit klar.
Övade till och mer igår på att göra faux Betty bangs för att få till rätta känslan.
Tror det kommer bli tipp-topp.
januari 26, 2012
Smärta och uthållighet
Igår tog jag ut den julklapp som jag fick av Micke. Min tatuering.
Fattade snabbt att det skulle ta lång tid när det tog 7 försök att bara få stencilen på rätt plats.
Spenderade 8 timmar i studion varav 5 timmar var tatueringstid.
Vet inte om utmaningen var störst för Albin som aldrig gjort en liknande tatuering förut, eller för mig som kämpade mig igenom det hela i en sittning.
Jag vet att jag bitchar så här efteråt. Med all rätt. Är inte speciellt kaxig idag kan jag säga. Och då har jag ändå en hyfsat hög smärttröskel. Men det här var nästan värre att föda barn I tell u!
Fy f-a-n vilken pärs!
Men, jag är sjukt nöjd med resultatet. Albin på Swahili Bob´s är varmt rekommenderad.
Mary
januari 25, 2012
januari 24, 2012
Lauryn Hill
Igår var vi där.
Och det var hype!
Även om det kändes som om hon gick på en aning för hårt första halvan av konserten, det blev näst intill lite psykadeliskt. Hennes röst drunknade i bandets volym och det man kunde nästan tro att hon tävlade i grenen "snabbast konsert".
När hon sedan kickade igång "Nothing even matters" landade allt lite och vi kunde sitta och njuta av hennes röst. Alla låtar var omgjorda mer eller mindre och ibland var det lite svårt att höra vilken låt hon faktiskt spelade fram tills refrängen.
Jag har hört att det finns de som totalsågat hela konserten. Säga vad man vill men kvinnan har ett flow som ingen annan och har maaaaad swag.
När hon mot slutet gick tillbaka och spelade Fugees låtarna "killing me softly", "how many mics" och "oh la la" var det som om taket var på väg att lyfta.
Folk gick bananer.
Lokalen var fylld av kärlek och förväntningar.
Själv hade jag nog lite FÖR höga förväntningar. Eftersom jag aldrig har sett henne live ville jag ha allt på en gång.
Men oavsett vad hade jag en fantastisk kväll och ingen kickar det som Lauryn.
Och det var hype!
Även om det kändes som om hon gick på en aning för hårt första halvan av konserten, det blev näst intill lite psykadeliskt. Hennes röst drunknade i bandets volym och det man kunde nästan tro att hon tävlade i grenen "snabbast konsert".
När hon sedan kickade igång "Nothing even matters" landade allt lite och vi kunde sitta och njuta av hennes röst. Alla låtar var omgjorda mer eller mindre och ibland var det lite svårt att höra vilken låt hon faktiskt spelade fram tills refrängen.
Jag har hört att det finns de som totalsågat hela konserten. Säga vad man vill men kvinnan har ett flow som ingen annan och har maaaaad swag.
När hon mot slutet gick tillbaka och spelade Fugees låtarna "killing me softly", "how many mics" och "oh la la" var det som om taket var på väg att lyfta.
Folk gick bananer.
Lokalen var fylld av kärlek och förväntningar.
Själv hade jag nog lite FÖR höga förväntningar. Eftersom jag aldrig har sett henne live ville jag ha allt på en gång.
Men oavsett vad hade jag en fantastisk kväll och ingen kickar det som Lauryn.
(Bild från igår, lånad från Gaffa)
januari 22, 2012
God morgon/God eftermiddag
Av någon anledning kunde jag inte somna igår. Lyckades på sin höjd med 10 fram tills klockan blev 03. Vaknade 09:30 med känslan av att ha blivit överkörd av buss. Även om Deveron nu är hos mormor och morfar vågar jag inte lägga mig ner och vila. Försöker satsa på en tidig kväll då klockan ringer 06:00 imorgon bitti. Ny kurs = ännu en resa till Gävle.
Mary
januari 20, 2012
Det här med att våga vara "annorlunda".
På eftermiddagarna går det ett "makeover" program på TLC som jag då och då tittar på. Ju mer jag ser det ju mer stör det mig. Det går ut på att någon persons vänner tycker personen i fråga klär sig väldigt illa och ska nu få en ny garderob, frisyr och make-up. Dessa personer har inte bett om det själva.
Okej, vissa personer tar emot "hjälpen" med öppna armar. Och visst blir dom snygga efteråt.
Men här om dagen skulle dom göra om en kvinna som älskade kläderna hon gick i. Var otroligt självsäker i sin kropp och älskade sin frisyr.
Sen står de båda programledarna och talar om för henne att det hon klär sig i inte duger och kastar allt i en soptunna.
Det ansågs inte göra henne vacker.
Kvinnan var otroligt vacker.
Okej, det är TV. Men vad skickar det ut för signaler. Man SKA vara moderiktig. Man SKA ha smink. Man SKA passa in i mallen eftersom "utsidan då speglar den vackra insidan".
Så även om den här vackra kvinnan var nöjd och lycklig med sig själv och hur hon såg ut var det skandal i de andras ögon. För gud förbjude att en kvinna inte använder BH. Det går ju bara inte!
Suck.
Jag orkar inte.
Är otroligt anti-mall.
Okej, vissa personer tar emot "hjälpen" med öppna armar. Och visst blir dom snygga efteråt.
Men här om dagen skulle dom göra om en kvinna som älskade kläderna hon gick i. Var otroligt självsäker i sin kropp och älskade sin frisyr.
Sen står de båda programledarna och talar om för henne att det hon klär sig i inte duger och kastar allt i en soptunna.
Det ansågs inte göra henne vacker.
Kvinnan var otroligt vacker.
Okej, det är TV. Men vad skickar det ut för signaler. Man SKA vara moderiktig. Man SKA ha smink. Man SKA passa in i mallen eftersom "utsidan då speglar den vackra insidan".
Så även om den här vackra kvinnan var nöjd och lycklig med sig själv och hur hon såg ut var det skandal i de andras ögon. För gud förbjude att en kvinna inte använder BH. Det går ju bara inte!
Suck.
Jag orkar inte.
Är otroligt anti-mall.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)