Mycket stora gester, märkliga uttryck i falsett, svordomar och sanningen.
I det stora hela berättade hon ingenting nytt. Alla visste vi om det hon förmedlade. Det är bara det att vi oftast inte tänker på det.
På ett otroligt humoristiskt sätt fick hon oss att inse att vi är tvugna att sätta in mer än vi tar ut på vårt må-bra-konto. Vi måste lära oss ta emot för att kunna ge. Att fokusera mer på det som går bra än det som går dåligt.
Det som är bra måste inte bli bättre för att vi ska känna oss lyckade.
Bra är tillräckligt bra.
Vi är inte våra prestationer, var något annat hon ägnade mycket tid åt.
Och visst f*n är det så.
Jag började genast tänka för mig själv hur många otaliga gånger jag värderat mig själv i det jag presterat. Har jag misslyckats på ett prov eller att få ihop livet så där perfekt har jag känt mig misslyckad som människa.
Och det är ju så FEL!
Visst har jag under åren blivit bättre på att skilja på självförtroende och självkänsla men jag kan fortfarande blanda ihop dessa.
Det händer.
Och även om jag idag har kommit en lång väg och jobbat väldigt mycket med mig själv och den jag är så jämför jag mig fortfarande med andra.
Det händer.
Jag försöker låta bli, men jag har också mina osäkra dagar där jag tycker att tjejen framför mig på ICA har mycket vackrare ansikte än vad jag har.
Planen är att dessa dagar ska bli = 0. All den energi som läggs på att jämföra sig med andra människor kan läggas på så mycket bättre och framförallt roliga saker.
Jag tycker verkligen att jag är bra på väldigt många saker, och jag är stolt över det. Jag ursäktar mig inte för saker jag inte kan.
Jag är inte perfekt. Men jag är tillräckligt bra. Och jag är värdefull.
Och vet ni? Det räcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar