Förr om åren (sådär 4 år sen) var jag väldigt kreativ. Jag stickade tröjor, sydde egna jeans och tröjor, målade tavlor och byggde möbler. Samtidigt som jag tillbringade 10 timmar i veckan på Balettakademien för dansens skull. Hur mycket man än lovar och svär att ens liv ska vara som förut när man skaffar barn blir det aldrig riktigt så. Man får kompromissa. Och har man då "turen" att bli mamma åt en son som tyckte det var roligare att vara vaken än att sova, är man glad om man orkar sätta på sig byxor. Dansen ebbade ut sakta men säkert och det är klart att jag saknar det ibland, men samtidigt har jag mycket annat som peppar mig nu.
Nu har jag börjat sticka igen, den här gången en halsduk. Jag hoppas den blir färdig under denna vinter och inte hamnar halvfärdig i någon låda. Jag har en hel hög med kläder som ska alterneras framför symaskinen och en tom tavelduk som väntar på att färgas. Dock lyser orken och inspirationen med sin frånvaro.
Nu har jag börjat sticka igen, den här gången en halsduk. Jag hoppas den blir färdig under denna vinter och inte hamnar halvfärdig i någon låda. Jag har en hel hög med kläder som ska alterneras framför symaskinen och en tom tavelduk som väntar på att färgas. Dock lyser orken och inspirationen med sin frånvaro.

Nu är det ju inte riktigt så att jag är bitter, vilket lätt kunde uttolkas från ovan. Jag önskar mest att jag hade lite fler timmar om dygnet för att hinna med att måla, sy, gymma, plugga, sköta hemmet, ta hand om Dee och dansa. Men... det kan ju förändras.
Mary
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar