Jag undrar, hur kan du stå där och le mot mig ? Hur har du mage att låta dina ögon lysa upp när du ser mig? Och hur kan du förvänta dig något annat än en kall blick tillbaka? Har du glömt alla sårande ord du gav, alla svek när jag behövde dig som mest? Har du glömt bort att det finns en tredje person med i bilden? En person på blott 2 ½ år med storlek 26 i skor och vars favorit färg är blå. En liten kille som precis lärt sig att säga gurka och älskar tåg.
Hur kan du fortsätta att ignorera trots att han finns rakt framför din näsa? Men du hade brottom, för du va sen till att möta dina polare. Du hade brottom, så du hann inte ens ägna dig 10 minuter på din son. Du hade brottom.
Jag gör mitt bästa att inte påverkas av dig, och jag lyckas rätt bra med det. Det är de där 2 gångerna om året som vi möts som får allt det jag byggt upp att rasa ner. Och det är inte pga relationen mellan dig och mig, nej nej, den är jag över för länge sen. Det som väcker min djupaste ilska är att se dig gå förbi en del av dig. Och det enda jag kan göra är att svälja den ilskan och hoppas från mitt innersta att det kommer komma ifatt dig en vacker dag, och då kommer det vara för sent. Men någon stans måste jag bara tänka att du inte mår bra och att jag och Dev får önska att det kommer gå bra för dig och att du ska må bättre.
Deveron Bijoux Leopold Mbemba Biemann har det bra, han har allt han kan önska sig. Även utan dig, för du hade brottom.
Hittade hit av en slump, hur kunde jag missa att du har en blogg?! Satt och läste det du skrivit och fick en klump i halsen när jag läste det här inlägget.. fy satan vad jag är glad att jag får träffa lille D (och dig oxå så klart)hela tiden och se honom växa och leva sitt liv. Den som väljer bort det, gör bort sig helt och missar något riktigt stort.
SvaraRadera